Kom igång med din router
Att skapa ett eget lokalt nätverk för telefoner, datorer och surfplattor med en gemensam anslutning mot internet är något som skapar bryderi för många. Det finns mycket att fundera över, som vilken router du ska välja, hur du ansluter mot den när den är installerad och hur den ska konfigureras.
Du som inte redan har en router där hemma undrar kanske vilken modell du ska köpa. För ett antal år sedan var du tvungen att ta ställning till om du skulle satsa på en router med eller utan stöd för trådlöst nätverk, men det är inget du behöver fundera över i dag. Numera har i stort sett alla modeller på marknaden wifi-stöd av något slag.


Ny Wifi-standard

Tidigare hette Wifi-standarden 802.11 med en bokstavskombination efter. Den snabbaste var till exempel 802.11ac, medan versionen innan hetter 802.11n. Nu har det blivit enklare att hålla reda på vilken standard som är den senaste, då namnet helt enkelt är Wifi 6 för den snabbaste standarden De tidigare versionerna får namnet Wifi 1-5. Ska du köpa en ny router är alltid den senaste standarden att rekommendera.

Om du har tänkt ansluta någon eller några ­enheter till routern via kabel, något som är att föredra eftersom du då får en stabilare anslutning och ofta även högre hastighet, bör du kolla om nätverks-kontakterna för lokalt nätverk på den router du funderar på är anpassade för 100 eller 1000 megabit per sekund (1 gigabit per sekund, benämns ofta gigabit lan).

Det är dock bara viktigt om du har datorer eller andra enheter i nätverket som klarar av att ansluta i den högsta hastigheten. Har du enbart 100-megabit­enheter behöver du inte bry dig om den biten. Det är heller inte relevant om ditt bredband maximalt kommer upp i 100 megabit per sekund och det bara finns en enhet i nätverket med kapacitet för 1000 megabit per sekund. I så fall har den ensamma enheten ändå ingen motpart att ­kommunicera med i full ­hastighet.

Har du en bredbandsanslutning som klarar över 100 megabit per sekund måste du självklart även se till att den inkommande nätverkskontakten för anslutning mot internet klarar den hastigheten. I dag finns det många sådana modeller att välja mellan och stödet benämns ofta som gigabit wan i specifikationerna.


Koppla in routern

Det är enkelt att ansluta din router mot en internetanslutning, särskilt om den levereras med en installationsskiva som guidar dig genom hela processen. Om det finns en sådan stoppar du in den i en dator och startar skivan innan du gör något annat. Om allt går väl är du igång på några minuter. Nack­delen med den varianten är att du inte har möjlighet att göra lika detaljerade inställningar.

Vill du sköta installationen mer på egen hand börjar du med att ta fram nätverkskabeln som följde med routern och kopplar sedan in den i routerns inkommande anslutning. Den har oftast en annan färg än de övriga fyra nätverkskontakterna för lokala enheter och är i bästa fall märkt WAN, Internet eller med någon typ av internetsymbol. Hittar du den inte konsulterar du handboken.

Den andra änden av kabeln stoppar du in i ditt modem om du kopplar upp mot internet via telefonlina eller kabel-tv, eller direkt in i ett nätverksuttag i väggen om du har fiber eller någon annan variant där internet finns framdraget på samma sätt.

Koppla sedan in strömkabeln till routern och tryck på av/på-knappen om det finns en sådan. Nu ansluter routern mot internet och aktiverar det trådlösa nätverket, något som indikeras av att olika lysdioder på fram­sidan lyser. Det tar några minuter.
Om du vill ansluta mot ­routern med en nätverkskabel ­kopplar du in den ena änden i någon av de andra nätverks­anslut­nin­g­arna på routern och den andra i datorn, spel­konsolen, tv:n eller vad det nu kan vara. Om routern är standardkonfigurerad – det är den om du har köpt den ny – kommer den automatiskt att koppla upp alla anslutna enheter mot internet.

Föredrar du att köra trådlöst går du till den enhet som ska kopplas upp och letar upp verktyget för trådlöst nätverk. Har du en Windows-dator klickar du på ikonen nere till höger. Tryck på på/av-knappen för aktivering och välj ditt nätverk i listan. Är du osäker på vad det heter får du ta hjälp av handboken. Det kan hända att du också måste skriva in ett lösenord, och även det går att hitta i hand­boken.


Grundläggande inställningar

Nu när din router är igång och du kan ansluta mot internet är det dags att gå in på de övriga mest grundläggande inställningarna.

Du kommer åt administrationsgränssnittet genom att öppna en webbläsare och skriva in routerns ip-adress som oftast är inställd på 192.168.1.1. Fungerar inte den adressen måste du kolla i handboken för att hitta rätt adress. När du ändå är inne och bläddrar där kan du även passa på att notera vilket användarnamn och lösenord som gäller för administrationsdelen. Routern kommer att be om dessa uppgifter när ip-adressen skrivs in.

Väl inloggad erbjuds du i många fall en guide för den grundläggande konfigurationen, men du kan även ställa in allt som behövs manuellt.

Viktigast av allt är att byta ut det standardiserade användarnamnet och lösenordet för administration mot något helt annat. Ofta är en router inställd på ett användarnamn i stil med ”admin” och lösen­ordet ”1234”, och det duger givetvis inte om du vill undvika intrång. Se till att välja ett lösenord som innehåller både siffror och små och stora bokstäver. Inställningen kan till exempel ligga under menyn Administration, men det varierar mellan olika modeller.
Det är också viktigt att ­kryptera det trådlösa nät­verket. Om du inte gör det kan vem som helst ansluta mot nätverket om de befinner sig inom räckhåll för signalerna. ­Förutom att det belastar ditt nätverk i onödan är det en klar säkerhetsrisk.

Inställningen för krypteringen kan exempelvis finnas under en meny med namnet Wireless. Leta sedan efter en rubrik där det står något i stil med authentification ­method eller encryption.

Nu är det dags att ange ­krypteringsmetod. Olika metoder erbjuder olika säkerhet. Wep bör absolut undvikas eftersom den har alldeles för dålig säkerhet. Du ska i stället gå på någon variant av wpa, helst wpa2 om det finns tillgängligt. Har du en modern router kan du troligtvis även välja mellan en ­variant av wpa för personligt bruk och en för företagsanvändning. Den förstnämnda är att föredra för ett hemmanätverk. Skriv sedan in ett lösenord för krypteringsmetoden.
På samma sida som inställningarna för kryptering hittar du allt som oftast även ssid (service set identification), det vill säga nätverkets namn. Det går att döpa det till vad som helst, men rekommendationen är att du inte använder ett namn som kan kopplas till dig personligen.

Strax intill ssid-inställningen finns ett alternativ för att gömma ssid-namnet, men det är något som en genomsnittlig användare bör undvika. Tanken med att gömma namnet är god eftersom det skulle kunna ge ett viss skydd mot ­hackare, men sanningen är att det ändå går att hitta nätverket för den som vill. Ett dolt ssid gör dessutom bara att det blir ­onödigt krångligt för dina enheter att ansluta mot nätverket.


Välj nätverksstandard

Då var säkerheten ordnad. Du kan nu känna dig trygg med att din router så gott det går är säkrad mot de vanligaste ­attackerna. Aktivera nu de nya inställningarna genom att trycka på OK, Apply eller något liknande. Eftersom routern från och med nu använder kryptering måste du ansluta mot nätverket på nytt och skriva in lösenordet du precis angav. Logga därför återigen in i administrations-gränssnittet genom att skriva in samma ip-adress som tidigare i din webb­läsare.

Frågan är nu vilken nätverksstandard du ska använda? Det styrs av vad dina datorer, surfplattor och mobiltelefoner använder. Rekommendationen är att använda en så modern variant som möjligt. Klarar alla enheter exempelvis att ansluta mot Wifi 5 eller 6 väljer du det. I annat fall ställer du in routern på någon äldre standard (inställningen finns i den generella menyn för det trådlösa nätverket).

Det går också att låta routern kommunicera över flera standarder på samma gång, men det är inte att ­rekommendera i första hand eftersom det kan påverkar nätverkets prestanda negativt.

Alla routrar har någonstans också en inställning för om funktionen dhcp (dynamic host configuration protocol) ska vara på eller av. När den är aktiverad delar routern per automatik ut ip-adresser till alla enheter som vill ansluta till nätverket, och det är också den inställningen som rekommenderas för de allra flesta, särskilt nybörjare.

Alternativet är att ange en ip-adress manuellt på alla enheter, men det är onödigt krångligt och du måste då ha koll på att du inte lägger in samma ip-adress på två olika enheter.









WebbUgglan